Att växa upp

Du träffar mig, anser att vi är ett par. Kysser min kompis och säger att hon ska glömma det. Flörtar med en annan kompis, som dessutom hade pojkvän. Jag säger att jag inte orkar mer och plötsligt är det du som har gjort slut. Du sabbar för min kompis och hennes pojkvän, hon väljer dig efter ett massa velande. Ingen av er berättar. Kan det vara för att jag sa till er båda att jag inte skulle klara det? Istället väljer du att ignorera och undvika. Utan tillfälligheten hade jag nog fortfarande varit ovetande. Du hade säkert fortsätt undvika om inte min kompis, DIN FLICKVÄN, hade skällt ut dig för det. Inte för att hon är mycket bättre på den fronten. Du undviker och berättar inte vad du vet att jag vill, måste veta. Endå vill du veta allt om de killar jag träffar, du säger att du vill kunna prata om sådant. Blir sur när det inte finns något att berätta. Nej skärpning, vill du va min kompis så får du bete dig som en!